Affärer inom området

Gatubelysning

På Sten Sturegatan fanns i början lampor som drevs med gas. Jag minns lyktgubben som kom och tände. Han hade en lång stång som räckte upp till lampan. Inne i lampan var det en hävarm med ringar. När han drog i den ena ringen tändes lampan och släcktes när han drog i den andra. Han kom och tände vid mörkrets inbott dock inte mitt i sommaren när det ändå var ljust. När han släckte kommer jag inte ihåg. Man övergick till elektriska lampor i början av 30 talet. Dessa lampor kunde tändas och släckas från en central varför lycktgubbarna blev arbetslösa. Dessa lampor var dessutom säkrare för det fanns alltid risk att gas skulle läcka ut och orsaka skador.

Hedåsgatan 17/Berzeliigatan 19

Hörnhuset Berzeliigatan 19 och Hedåsgatan 17 var byggt i början av 1900-talet. (troligen 1906)

Bilden tagen 2004

I bottenvåningen var det affärer. Ovanför var det fem våningar med lägenheter. Mot Berzeliigatan fanns det sexrumslägenheter utom i andra våningen där det var en femrumslägenhet. Rummet ovanpå pälsaffären gick längre ut mot gatan än övriga rum. På ömse sidor om utbyggnaden fanns det balkonger. Hörnlägenheterna var fyrarumslägenheter utom i andra våningen som var en femrumslägenhet. Till hörnrummet fanns en stor balkong utom till den i första våningen.

Bilden tagen 2004

Ingången till alla lägenheterna var från Bezeliigatan. Det fanns dels hiss till alla våningarna dels trappor som var mycket stora och vid varje ½våningen var ett mycket stort fönster mot gården. Fönsterglaset bildade olika figurer och var blyinfattat med olika färger på glaset. Till alla lägenheterna hörde kök, jungfrukammare samt badrum och toalett. Som värmekälla var det kakelugnar och kaminer. I badrummet fanns en varmvattenberedare i koppar som eldades med gas. Köksingången till sexrummarna och till bageriet var en särskild trappa från gården på Hedåsgatan. Till alla Lägenheterna hörde en balkong.

Bilden tagen 2004

Köksingången till fyrarummarna var gemensam med ingången till tvårummarna. Mitt i inkörsporten från Hedåsgatan till gården var uppgången. Trapporna gick i cirkel och vid ½trappan fanns en piskbalkong utom för första våningen. Mot Hedåsgatan var det tvårumslägenheter. Det var balkonger till alla utom i första och andra våningen. Det fanns toalett men inget badrum och ingen varmvattenberedare. Till samtliga lägenheter fanns gas för matlagning. För att kunna utnyttja gasen fick man stopp i en gaspolett i mätaren. Poletter fanns att köpa i speceriaffären. Mätaren tömdes med jämna mellanrum.

På Berzeliigatan var en mur som avgränsning mot gångbanan och tomten. Innanför var det gångar till affärerna och ingången. Mellan muren och gångarna var det gräsmattor. I de tre största var det en rabatt med rosor.

På gården till höger fanns en tvättstuga med vedeldad pannmur. Efter några år ordnade pappa med ett badkar så dom som ville kunde bada där. I hörnet var det ingång till speceriaffären. Framför dessa ingångar fanns en gårds- pump. Eftersom gården var cementerad spolades den som regel varje lördag när det inte var för kallt.

Mellan trapphuset till sexrumslägenheterna och hörnet var en lokal. Den var inte uthyrd när vi flyttade dit. I hörnet var ett plåtskjul för renhållningsverktyg.

Gården avgränsades till de andra fastigheterna av en 2 meter hög tegelmur. Mellan trapphuset och muren hade bageriet två fönster. Bakugnen eldades med ved, som regel köpte dom rivningsved som kastades ner genom fönstren till källaren som låg under bageriet. Framför fönstren var tre handkärror som tillhörde bageriet och speceriaffären. I murhörnet var ett litet förråd med två ingångar för cykelförvaring.

Efter muren mellan inkörsporten och cykelförvaringen stod soptunnorna. I en av tunnorna kastades matrester som någon hämtade till grismat. Efter ett tag byggde pappa ett utrymme mot cykelförvaringen för tunnorna så att de kom mer i skymundan.

Under huset och gården fanns källarutrymmen. I flertalet var det lågt till tak, drygt en och en halv meter, så det gick inte att stå rak. De flesta användes som förvaringsplats för ved, kol och koks.

På vindarna fanns det små förvaringsskrubbar för varje lägenhet och ett stort utrymme för att torka tvätt. Det var ordnat med rostfria ståltrådar att hänga tvätten på. Det var en torkvind för varje köksuppgång. Båda vindsutrymmena var försedda med låsbara dörrar.

På gården fanns en stor piskställning för de stora golvmattorna. Familjerna i de större lägenheterna hade som regel en eller två heltidsanställd personal. För vissa tyngre sysslor hade dom extrapersonal som kom på bestämda tider för att t.ex. bära upp ved från källaren eller att piska de stora mattorna en gång i veckan. Det hände ibland att dom for till Levgrens äng där det vid sidan om kolerakyrkogården fanns ett flertal piskställningar. Stortvätt gjordes en gång i månaden i tvättstugan då dom anlitade särskilda tvätterskor som skötte bykningen och sköljningen. Tvätten bars sedan sex trapper upp till torkvinden. Det var mycket tungt med den våta tvätten så det utfördes som regal av karlar. Pappa bar ibland men jag tror inte han fick mycket betalt. En handdriven mangelinrättning fanns på Vadmansgatan. På Hedåsgatan 18 fanns en tvättinrättning som tog emot för tvättning. Hur det gick till med den tvätten vet jag inte.

Ägaren till huset 1927 hette Pettersson och bodde själv i hörnet Södra vägen Tegnersgatan. 1930 köpte Örn fastigheten. Han ägde sen tidigare madrassaffären Dux vid Vasaplatsen. Något år senare köpte han fastigheten Stampgatan 38 där farbror Torsten blev vicevärd några år. Örn bodde på Avenyn nära Kristinelundsgatan men köpte senare ett enfamiljshus mellan Storgatan och Vasagatan med köksingång från Teatergatan. Pappa var med och hjälpte honom att renovera huset 1934. Jag var med några gånger. Några år senare träffade jag Örn i kasernvakten på K1 när jag passerade igenom där. Han var och undersökte om sonen kunde söka värvning på K1. Hur det gick vet jag inte för jag såg inte sonen någon gång mer.

Vicevärd för fastigheten hette Öster. Han var polis och avgick med pension från polistjänsten 1 oktober 1927. Han och familjen flyttade till Bokenäs norr om Fiskebäckskil. Det var förmodligen hans föräldrahem. Vi var där och besökte honom sommaren 1929.

Pappa fick efterträda Öster. Fastighetsägaren hade haft stort förtroende för Öster och pappa fick fortsätta som Öster. Det innebar bl.a. att ta emot hyrorna. Några betalade kvartalshyra och resten månadshyra. Oftast skickade pappa mig med pengarna till värden. Jag fick inget kvitto Värden skrev vid senare tillfälle i redovisningsboken att han godtog det. Pappa ansvarade för fastighetens skötsel. Pappas förslag om större reparationer godtogs som regel. Utlägg för skötsel skrevs in i boken. Pappas arvode var 150 kr i månaden. Jag minns inte vad vi betalade i hyra.

Bilden tagen 2004

Den 1 oktober 1927 flyttade vi in i en tvårumslägenhet två trappor upp. Det var två dörrar till lägenheten en till köket och en till en tambur. Tamburen var långsmal och så pass stor att sekretären fick plats. Till vänster fanns en dörr till sovrummet och till höger rakt fram en toalett Utrymmet var stort så pappa gjorde en garderob av en fjärdedel. En dörr till vänster gick till matsalen. Båda rummen var stora och rymliga.

I tamburen fanns en larmklocka från Jonsson affär. Under mina åtta år ringde den någon enstaka gång beroende på slarv när dom öppnade och glömde stänga av larmet.

I hörnet mellan köksdörren och dörren till tamburen fanns en vattenkran med en minimal slasktratt. Efter ett tag gjorde pappa en diskbänk som var så stor att den räckte ut till halva dörrbredden. Från fönstret tre meter in i köket var det skåp Detta tog pappa bort och vi fick större golvyta så att kökssoffan fick plats längs väggen. Från nya hörnet fram till dörren var det ett stort skafferi med ett vädringsfönster ut till trappuppgången. I rummen var det kakelugnar och i köket järnspis och gasspis. Om det var kamin i tamburen minns jag inte. Pappa skaffade skrivbord samt telefon med nummer 62763.

Lokalen mot gården var tom när vi flyttade till Hedåsgatan varför pappa gjorde i ordning den till en verkstad. Han skaffade en del verktyg. Han gjorde bl a en ångmaskin till mej. Han tog en plåtburk med lock och lödde ihop så det blev ångpannan. Om den blev så färdig att den fungerade minns jag inte, Efter något år hyrde han ut lokalen till målarfirman Wille Wackerberg och anlitade honom till reparationer i fastigheten. Pappa ordnade ny verkstad i cykelförrådet. Det var inte många cyklar så dom fick stå ute. Han satte igen den ena dörren och ordnade med lyse. Det var lite svalt vintertid men på sommaren gick det bra. Hösten 1928 köpte pappa första bilen och parkerade den mot cykelförrådet. Ganska snart fick jag lära mig att köra in bilen på gården för att tvätta den. I början var pappa med men snart fick jag köra in den när jag var ensam. Pappa hade alltid rentvättad bil.

1930 sattes det in värmeledning i huset. Det var rörfirman Andersson och Broberg från Bellmansgatan. Pannrummet byggdes under tvättstugan. Det var lågt till taket så det högs ur i golvet till normal ståhöjd och så att två värmepannor och en varmvattenpanna fick plats Värmepannorna eldades med koks. Det kom 25 säckar varje gång som dom fick bära från gatan och tömma genom fönstret under tvättstugan. Varmvattenpannan eldades med antracit. Säckarna fick bäras ned genom källartrappan till pannrummet det var 10 säckar.

Innanför pannrummet var det ett utrymme så där blev den nya verkstaden, man fick passa sig så man inte slog huvudet i taket. Verkstaden blev bostad åt stövaren Klingström. Fågelhundarna Kajsa och Basta fick bo i lägenheten. När det blev varmvatten i badrummen blev varmvattenberedarna överflödiga. Dom skulle pappa sälja till skrotfirman Wokatz på Friggagatan. Jag fick vara med och hjälpa till. Vi lånade största dragkärran och lastade dem mycket försiktigt för att inte skada dem. Vi drog iväg Sten Sturegatan ner förbi Ullevi, Polhemsplatsen, Odinsgatan, Friggagatan fram till skroten. Jag avlöste pappa och det bar sig inte bättre än att vid ett tillfälle vägde kärran över för jag var för lätt. Några av apparaterna åkte i gatan och blev kantstötta. Då var inte pappa glad för han trodde att han skulle få mindre betalt för de skadade. Det visade sig att det var priset för kopparen som gällde.

I början av 30-talet blev det överskott på bostäder. Särskilt drabbades Tegnersgatan eftersom standarden var låg på flertalet av dem. I vårt hus var det svårast att få tag på hyresgäster till sexrummarna. Då fann pappa på lösningen. Det började i första våningen. De två rummen åt gården var lätt att skilja från den övriga delen. Ingången till dubletten blev från trapphuset på gården. Från ingångsdörren gjordes en liten kokvrå. De första hyresgästerna blev Jonas och Hedvig Wackerberg. Efter ytterligare något år gjordes samma sak med sexrummaren i tredje våningen.

Volvotillverkningen startade i Göteborg i början av 1930- talet. Det var Assar Gabrielsson och Larsson samt en till som inte minns namnet som startade rörelsen. Dom startade tillverkningen i en smedja på Hisingen med tillverkning av personbilar. Satsningen lyckades som bekant

Assar Gabrielsson bodde på Berzeliigatan 22. Dom hade hela våningen i hörnhuset, 13 rum och två kök. Jag var klasskamrat, några år, med äldsta sonen Lars när jag gick på Östra real. Efter några år klarade Lars inte studierna utan fick börja på Lundsbergs internatskola. Yngre brodern Jan gick samma väg, systern Inga har jag inget minne av.